Sommardag med morfar i valla
Lilla morfar har levt med alzheimers nu i några år. Det är jättetråkigt och jag önskar att han var frisk och fortfarande kunde göra alla saker som han alltid kunnat. Och att han minns vad han ätit till lunch samma dag.
Men jag vet att om morfar hade varit helt frisk hade jag inte alls umgåts lika mycket med varken honom eller Harry som jag gör idag. Morfar är ensam och blir jätteglad när han får sällskap, och harry blir överlycklig när han får gå på lite längre och snabbare promenader.
Morfar är den sista gamligen jag har kvar, så man blir lite extra fäst.